Få kvinnliga huvudtränare i SDHL – Melinda Olsson ett undantag

När SDHL-säsongen 2026/2027 drar igång finns det nästan inga kvinnliga huvudtränare. Det är en tydlig kontrast till en liga som slår publikrekord och växer snabbt. Luleå Hockey väljer dock en annan väg. Genom att bygga en långsiktig kultur med Melinda Olsson som huvudtränare belyser de strukturerna som håller igång den vanliga tränarkarusellen inom svensk ishockey.

En motsägelsefull utveckling i en växande liga

Mycket är sig likt på isen, men i båset finns en tydlig obalans. När ishockey- och ledarskapssajten cirtap.se i början av september (5/9 2026) granskade Svenska Spel Damhockeyligan framkom det att ligan i princip bara har en enda kvinnlig huvudtränare. Det är en motsägelsefull utveckling. Svensk damhockey går starkt framåt, intresset ökar och publikrekord slås. Ändå märks inte denna utveckling när klubbarna utser sina ledarteam inför säsongen. Varför stannar utvecklingen vid sargkanten?

Strukturer som hindrar kompetens

I grunden handlar elitidrott om att den som är bäst lämpad ska leda laget. Granskningen från cirtap.se påpekar att de manliga tränarna i ligan gör ett bra jobb, så problemet ligger inte där. Det handlar snarare om inarbetade strukturer som hindrar kompetenta kvinnor från att få chansen att konkurrera om huvudtränarjobben. När en sportchef letar efter en ny tränare används ofta gamla nätverk av ren vana. Rekryteringsprocessen blir då sluten i stället för att vara en öppen sökning efter den bästa kompetensen. Vilka klubbar är redo att granska sina egna processer för att bredda urvalet framöver?

Luleå bygger en långsiktig kultur

Luleå Hockey är ett tydligt undantag från detta mönster. I granskningen lyfts klubben fram som ett bra exempel på hur man kan bygga inifrån. De väljer att satsa på intern kompetens och kvinnliga ledare. I båset står Melinda Olsson som huvudtränare, med Rosa Lindstedt som assisterande. Genom att ge utrymme för denna duo skapar föreningen en miljö där ledarskapet kan utvecklas naturligt.

Analysen från cirtap.se konstaterar att Olsson och Luleå nu är viktiga förebilder för resten av ligan. De visar att det finns andra vägar att gå. Förhoppningen är att fler sportchefer inspireras av det långsiktiga arbetet i Norrbotten för att skapa ett mer jämställt ledarskap inom svensk ishockey. Kompetensen finns där ute. Frågan är nu vilken förening som blir nästa att bryta mönstret.