Vändning för Luleå i Stockholm och fortsatt flyt för Frölunda
I SHL:s grundserie spelades sju matcher i omgång 31. Luleå vände 1-3 till 4-3 mot Djurgården, och Frölunda slog Färjestad med 5-3 och håller greppet om förstaplatsen.
Tabellen efter matchdagen
Efter omgång 31 är Frölunda kvar i serieledning med 75 poäng på 30 matcher. Skellefteå är tvåa på 60, medan Rögle och Växjö följer där bakom med 57 respektive 55 poäng.
I mitten är det tätt: Malmö har 49 poäng, Färjestad 46, Djurgården 44 och Luleå 43. Längre ner står HV71 på 33 och Leksand på 28, med flera lag inom räckhåll för varandra på kort sikt.
Matchresultat
Djurgården-Luleå 3-4
Frölunda-Färjestad 5-3
HV71-Malmö Redhawks 2-3 (övertid)
Linköping-Örebro 4-3
Skellefteå-Brynäs 3-1
Timrå-Leksand 5-4 (övertid)
Växjö Lakers-Rögle 3-2 (straffar)
Djurgården vs Luleå 3 – 4
Det började med en sån där sekvens som får ett lag att se större ut än det är: Djurgården tog ledningen redan efter 46 sekunder genom Oula Palve. Ett tidigt mål kan ibland lura oss att tro att matchbilden är satt, men här blev det snarare startskottet för en kväll där initiativet växlade, och där Luleå till slut såg ut som laget med mest tålamod.
Luleå kvitterade i första perioden via Otto Leskinen, och det var ett av de där målen som ofta kommer när man får fast pucken på rätt sida och kan bygga om. Djurgården hade en utvisning tidigt (1:57) som testade boxplay direkt, och även om det inte blev mål där gav det Luleå fart in i perioden och en känsla av att de fick matchen dit de ville: mer tid i anfallszon och fler avslut.
I mitten av matchen såg Djurgården ändå ut att ha hittat något. Två mål inom 42 sekunder i andra perioden, först Daniel Brodin och sedan Joe Snively, gav 3-1 och tvingade Luleå att jaga. Där och då var det lätt att tänka att hemmalaget skulle kunna rida på momentum, men Luleå fick in en reducering innan paus genom Leskinen igen (3-2), och det målet betydde mycket. Det kortade vägen tillbaka, men det gav också en tydlig signal: Luleå var inte borta, trots att de hamnat i ett läge där de varit favorit på förhand och hade en fem matcher lång segersvit att försvara.
Tredje perioden blev sedan en övning i att vinna minuter. Jesper Sellgren kvitterade till 3-3, och med 13 skott i perioden (mot Djurgårdens 6) lutade isen mer och mer. Avgörandet kom genom Eetu Koivistoinen, framspelad av Linus Omark, med knappt fyra minuter kvar. Djurgården fick aldrig riktigt samma tryck i slutminuterna, och när skottkartan (var skotten tas) blir gles i de farliga ytorna brukar det märkas på resultatet.
Med tanke på att Luleå var favorit var 4-3 inte någon skräll, men sättet det kom på säger något om lagets form. Det här var femte raka segern, och det är svårt att blunda för hur ofta de hittar tillbaka in i matcher. För Djurgården blir det i stället ännu en kväll där de gör tre mål men ändå tappar, i en period där resultaten redan pendlat och där marginalerna inte varit på deras sida.
Läs mer om Djurgården vs Luleå >
Frölunda vs Färjestad 5 – 3
Det syntes tidigt i Scandinavium att Frölunda ville spela med hög presshöjd, alltså att man kliver upp och stör tidigt i banan. Trots att skotten efter 60 minuter var 17-37 till Färjestad, var det Frölunda som tog betalt på sina lägen. Det är en påminnelse om att skottmängd utan kvalitet sällan räcker, särskilt mot ett lag som är tryggt i sin struktur.
Matchen öppnades med ett powerplay för Frölunda efter en utvisning på Gabriel Carlsson. Det gav inte mål direkt, men man fick igång pucktempo och rörelse. 1-0 kom i stället vid fem mot fem när Linus Weissbach satte dit den med Henrik Tömmernes som en tydlig motor från blå. Tömmernes namn dyker upp ofta i den här typen av matcher, och det beror inte bara på poäng utan på att han driver spelvändningar och ser till att Frölunda spelar mer tid i rätt riktning.
I andra perioden stack Frölunda iväg till 3-0 genom Max Lindholm och Noah Hasa. Där finns en taktisk detalj som är värd att stanna vid: båda målen kom efter att Frölunda etablerat sig och tvingat Färjestad att försvara lågt. När motståndet hamnar på insidan av prickarna och börjar jaga puck i stället för att styra ytor, blir passningen genom slottet (området framför mål) plötsligt möjlig.
Färjestad svarade sent i perioden med två snabba mål: Albert Wikman och Joel Kellman gjorde att 3-0 blev 3-2. Det var en viktig reaktion och den gav matchen nerv, men Frölunda hann också visa varför de varit så stabila under en längre period. Direkt i tredje perioden kom 4-2 i powerplay genom Linus Högberg, och strax efter satte Nicklas Lasu 5-2. Där kändes det som att Frölunda vann matchen med sin förmåga att återta kontrollen efter motgång, snarare än att spela på känsla.
Färjestad fick in 5-3 genom Viktor Lodin, men kom inte närmare. Sett till förhandssnacket var det här inte oväntat: Frölunda var favorit och hade en lång segersvit, som nu växte till elva raka. I inbördes möten har lagen bytt slag, men i Göteborg har Frölunda haft bra svar den här säsongen, och den trenden höll i sig.
Läs mer om Frölunda vs Färjestad >
HV71 vs Malmö Redhawks 2 – 3 (övertid)
En tidig utvisning kan vara en liten spricka i isen som växer snabbt. HV71 tog en tvåa efter drygt fem minuter, och Malmö behövde bara 37 sekunder i powerplay för att ta ledningen genom Fredrik Händemark. Det var enkelt spelat: pucken in, skottläge snabbt, trafik framför. Sådant sätter tonen, särskilt i en match där hemmalaget kom in med två raka förluster.
Malmö följde upp med 0-2 genom Carl Persson, och där såg HV71 en stund ut att jaga lite för mycket puck. Men reduceringen kom snabbt: Hugo Fransson gjorde 1-2, och från den punkten blev matchen mer av en kamp om vem som kunde hålla sitt fem mot fem-spel rent. Skotten var jämna (24-22), och i mittperioden hade HV71 en tydlig skottmässig push, 12-4, utan att få utdelning.
Just den sortens period kan avgöra mycket utan att synas i målprotokollet. När man driver spelet men inte får betalt kan man börja forcera byten, tappa avstånd mellan backar och forwards, och öppna för kontringar. Malmö red ut två utvisningar på Händemark och en på Sundberg i andra perioden, och det är där matchen för många lag kan rinna iväg. Här gjorde HV71 inte mål i powerplay, vilket i praktiken höll Malmö kvar i matchen trots att de var pressade.
I tredje perioden kom kvitteringen genom Mattias Tedenby till 2-2. Det var logiskt utifrån matchbilden, och det gav HV71 chansen att vända en kväll som startat tungt. Men i övertiden blev en ny utvisning avgörande. Andreas Borgman åkte ut efter 60:25, och Malmö utnyttjade läget: Lauri Pajuniemi avgjorde i powerplay efter 61:10, framspelad av bland andra Robin Salo och Händemark.
Med tanke på tidigare möten mellan lagen den här säsongen hade Malmö redan visat att de kunde få med sig resultat mot HV71, och den trenden fortsatte. För Malmö innebar segern att de byggde vidare på en positiv känsla efter senaste vinsten, medan HV71 fick en tredje rak förlust, trots att de tog matchen till övertid och hade långa stunder med bra spel.
Läs mer om HV71 vs Malmö Redhawks >
Linköping vs Örebro 4 – 3
Linköping-Örebro blev en match där små skiften i energi fick stora följder. Örebro tog ledningen genom Egor Polin efter knappt fem minuter, och Linköping fick dessutom börja med att ta två tidiga utvisningar. Det är sällan en drömstart för ett hemmalag, men här blev det snarare en signal om att de behövde strama upp avstånden och spela enklare ur egen zon.
1-1 kom via Zion Nybeck, och det målet kändes som ett kvitto på att Linköping hittade in i sin forecheck. När man får fast pucken, vinner närkamper och kan spela med fart i ingångarna blir matchen mer hanterbar. Örebro gick ändå in i tredje perioden med en tvåmålsledning efter två snabba mål sent i andra: Luke Martin och Noah Steen gjorde 1-3 på tolv sekunder. Det är ett så kort intervall att det ofta handlar lika mycket om mentalt läckage som om taktik.
Det som följde var Linköpings bästa del av kvällen. Jakub Vrana reducerade tidigt i tredje och kvitterade sedan bara drygt en minut senare. Två mål så tätt sätter tryck på motståndarnas byten och kommunikation, särskilt för ett lag som redan hade fyra raka förluster med sig in. När självförtroendet är skört kan varje misstag kännas större än det är, och då blir puckbesluten ofta någon tiondel för sena.
Avgörandet kom genom Fredrik Karlström till 4-3, och det var i grunden en belöning för att Linköping fortsatte att attackera i stället för att bara hoppas. På förhand väntades en jämn match, och resultatet landade också där, men sättet Linköping vände den gör att det här kommer kännas som en tydlig formmarkör. Dessutom fanns en revanschton efter att Örebro vunnit stort (7-2) i ett tidigare möte under säsongen.
För Örebro blir det ännu en tung kväll i en period med förluster, och det som sticker ut är att laget hade ledning 3-1 men inte kunde stänga. Där handlar det ofta om detaljer: när man ska dumpa i stället för att chansa, hur man byter när man är trött, och hur man skyddar mitten när pressen kommer.
Läs mer om Linköping vs Örebro >
Skellefteå vs Brynäs 3 – 1
Skellefteå var stor favorit och spelade därefter: mycket puck i anfallszon, en hel del tid i offensiva hörn och en tydlig vilja att gå via blå och sedan in mot slottet. 1-0 kom genom Mikkel Aagaard efter drygt 14 minuter. Det var inte en match som exploderade, utan mer en kontrollerad historia där Skellefteå verkade nöjda med att vinna meter för meter.
Brynäs kvitterade i andra perioden genom Johannes Kinnvall, och där kändes det som att matchen kunde tippa. Skotten i första perioden var 8-10, och Brynäs hade perioder där de lyckades hålla Skellefteå på utsidan. Men när Skellefteå väl fick fart i sin spelvändning blev Brynäs tvungna att försvara längre byten, och det brukar synas i ben och beslut.
En sekvens som stack ut kom tidigt i andra perioden med både tvåminutare och matchstraff på Skellefteå vid 20:00. Sådant kan ändra allt: fler boxplay-minuter, fler defensiva tekningar och svårare att rulla kedjor. Brynäs fick ändå inte den utdelning man ofta behöver i ett sånt läge. Skellefteå tog tillbaka ledningen genom Frans Haara till 2-1 och kunde därefter spela på sina styrkor, med fler kontrollerade avslut och bättre ordning i egen zon.
I slutet satte Jonathan Pudas 3-1, och det målet gav Skellefteå arbetsro. Sett till att Brynäs vann i Skellefteå tidigare under säsongen (5-2) fanns det också en liten revansch i det här resultatet. För Skellefteå var det en seger som stabiliserar efter flera matcher som gått till straffar eller övertid, medan Brynäs inte fick med sig samma flyt som senast, när de vann efter förlängning.
Läs mer om Skellefteå vs Brynäs >
Timrå vs Leksand 5 – 4 (övertid)
Om man vill förstå en match utan att se den kan man ibland börja med skotten. Här står det 50-24 till Timrå, och det säger mycket om var spelet var större delen av kvällen. Timrå var också stor favorit, och de öppnade som ett lag som förväntade sig att vinna. 1-0 kom genom Simon Forsmark, och 2-0 genom Sebastian Hartmann tidigt i andra perioden.
Men Leksand gjorde det som ofta krävs när man är under press: de höll sig kvar genom att ta vara på sina stunder. Två mål i andra perioden, Kalle Östman och Andro Kaderli, tog matchen till 2-2 trots att Timrå sköt 22-6 i perioden. Det är ett klassiskt exempel på att skottvolym inte automatiskt blir mål, och att målvaktsspel och skotteffektivitet kan hålla ett lag kvar även när det blåser.
I tredje perioden svängde det igen. Leksand gick upp till 2-3 genom Oskar Lang, men Timrå svarade med Jonathan Dahlén till 3-3. När Anton Lander gjorde 4-3 såg Timrå ut att ha hittat den där raka vägen: puck mot mål, folk på returer. Ändå kom 4-4 kort efter, genom Max Veronneau, och där blev det tydligt att Leksand hade en förmåga att kliva fram när de behövde det, trots att de kom in med två raka förluster.
Övertiden avgjordes snabbt, och avgörandet var extra tydligt ur ett special teams-perspektiv. Leksand tog en utvisning på Lukas Vejdemo vid 62:21, och bara fyra sekunder senare satte Hartmann 5-4 i powerplay. Den typen av utdelning är brutal eftersom den nästan tar bort chansen att försvara sig: man hinner knappt ställa upp boxplay innan pucken sitter.
Resultatet låg i linje med favoritskapet, men matchbilden gav Timrå en del att fundera på. När man skjuter 50 gånger vill man helst slippa övertid. Samtidigt är två poäng alltid två poäng, och efter en tung förlust senast var det här ett sätt att studsa tillbaka.
Växjö Lakers vs Rögle 3 – 2 (straffar)
Växjö tog ledningen efter 33 sekunder genom Felix Robert, en start som ofta gör att hemmalaget kan spela mer på sin struktur. Rögle hade fler skott totalt, 27-16, och särskilt i andra perioden (10-2) var de laget som drev matchen. Där fanns en tydlig bild av hur Rögle ville spela: mycket puck, mycket tid i zon, och avslut som tvingar fram tekningar och nya anfall.
Rögle kvitterade genom Filip Johansson och tog sedan ledningen via Felix Nilsson efter 39:21. Det målet kom i slutet av en period där Växjö dessutom drog på sig utvisningar, och det blev en match där Lakers fick lägga energi på att försvara och sedan jaga ikapp. Trots det höll de sig inom ett mål, vilket ofta är avgörande när man vet att ett enda powerplay kan ändra allt.
Det var precis vad som hände i slutet. Rögle tog två sena utvisningar, först Dennis Everberg och sedan Leon Bristedt, och Växjö fick till slut utdelning. Lucas Elvenes kvitterade till 2-2 med bara sex sekunder kvar av ordinarie tid. Ett så sent mål blir alltid en mental vändning: bortalaget går från att känna sig nära två poäng till att behöva börja om i förlängning.
Övertiden gav inget avgörande, och i straffarna var det Sebastian Strandberg som satte den avgörande straffen. Med tanke på att Rögle kom in som tabelltrea och Växjö som fyra var det här en match som på förhand kunde gå åt båda håll, även om skottstatistiken talar för att Rögle hade mer av spelet. För Växjö var det en tredje seger i följd, medan Rögle fick åka hem med en poäng efter att ha varit nära full pott.